MITRANIA är ett svenskt kvartalsmagasin om fantasy och science fiction. Wela Förlag återger här recensionen i Mitrania nr 3-04 med författarens tillstånd:

Lyktbärarnas återkomst (Sagan om Rand II)
Den andra boken börjar där den första slutar. Den siste demonen har hittat på ett listigt sätt att återvända. En underhuggare på hemligt uppdrag utnyttjar en inhemsk magiker för att få folket i Rand att utan sin egen vetskap kalla fram demonen. Men en rönnkvinna är dem på spåren, och när hon mördas börjar somliga i Rand misstänka att onda saker är i görningen. Petra hämtas tillbaka till Rand, och får i sällskap med en inhemsk magiker uppgiften att lösa mordgåtan. Ännu har den verkliga faran inte gått upp för dem. Demonens plan är så intelligent, att man undrar om de verkligen ska klara av att stoppa det hela. Intelligent kan man även kalla intrigen och de faror som huvudpersonerna stöter på. Boken är en slags fantasydeckare, där saker och ting rullas upp efterhand. Petra och hennes följeslagare färdas genom sagolandet på jakt efter ledtrådar. Eftersom de reser över stora områden och förhör inblandade personer, exponeras hela sagovärlden för oss, och vi kan hänge oss åt en viss upptäckarglädje. Lyktbärarfolket som vi mötte i första boken får som titeln antyder en central roll. Magin är liksom i första boken mycket logisk, och inte bara färg-fyrverkeri. I kombination med den första boken blir den andra boken om Rand riktigt bra, men trots att den är fristående rekommenderar jag att man läser den första boken först. Det tar nämligen lite tid att leva sig in i Wennerströms s k science-fantasyvärld, och utan att ha läst den första boken kan det nog vara svårt att förstå företeelserna. I skrivande stund finns det endast två böcker om Rand. Jag hade gärna läst fler, och jag hoppas och tror att andra tycker likadant. I den andra boken utvecklas världen ännu mer än i den första, och folkens märkliga seder och egenheter börjar bli bekanta. Bokens huvudperson är fortfarande något svår att begripa sig på, men i övrigt är person-teckningarna mer levande än i den första boken. Åtminstone vad gäller sagofolken. I övrigt har den samma styrkor och svagheter som den första boken, men det är en fördel att de här bägge böckerna är science fantasy. Det enda som är kliché är den mäktiga skurken, som få fantasyserier tycks klara sig utan.
- Robert Andersson