Omslagsbild: A.R. Yngve

Nivå 13

KG Johansson

1

Det hade hänt med jämna mellanrum ända sedan Jim började skolan. Men den saken gjorde det inte lättare.

Ibland var det lätt att förstå varför Olle var elak – om Jim lyckades bättre än Olle på ett prov, till exempel. Jim tyckte väl inte att han förtjänade att få stryk för den saken, men han kunde på något sätt förstå Olle.

Andra gånger kunde Jim inte se någon anledning alls.

Utom förstås Olles problem med sin pappa.

Jim kunde inte minnas något som han hade sagt, eller något som han hade gjort under den senaste veckan, som kunde ha retat upp Olle. Fast det spelade ingen roll nu. Nu när han låg här.

Olle hade väntat i busskuren vid cykelstället. Jim hade varit slarvig när han kom dit för att hämta sin cykel. I vanliga fall brukade han alltid se sig omkring. Efter sju år hade det blivit en vana hos honom – men just i dag hade han glömt att hålla ögonen öppna.

Jim böjde sig ned för att låsa upp cykeln. Precis då kastade sig Olle över honom. Jim hade inte haft en chans. Han hade i och för sig aldrig någon chans mot Olle. Men det retade honom att ligga på marken innan han begrep vad som hade hänt.

Och nu låg han här med Olle över sig.

Jim stönade till när han fick ett hårt knytnävsslag i magen. Olle flinade och böjde sig närmare Jims ansikte. Jim kände värmen från hans andedräkt.

Jim visste vad som skulle hända. Han blundade och tänkte på något annat. Han tänkte på spelet. Spelet var det enda ställe där han kände sig riktigt trygg. Det enda stället där Olle inte kunde komma åt honom.

Olle harklade sig för att göra saliven mer slemmig.

Jim blundade så hårt han kunde. Han hörde en flicka skratta borta på skolgården.

Spottloskan träffade Jim rakt i ansiktet.

– Vänster! Gå åt vänster!

Jim vred handkontrollen åt vänster och såg Odysseus ta av åt det hållet.

Jim höll på med spelets första nivå. Fredde stod bakom och gav honom tips.

Odysseus var hjälten i spelet. På den första nivån började han med hundra män. Odysseus och männen befann sig på en slätt, där det växte buskar i oregelbundna mönster.

Odysseus och männen måste ta sig över slätten. Om någon av männen kom för nära någon av buskarna förvandlades han själv till en buske. Den busken kunde i sin tur förvandla fler män till buskar. Det bästa var att ta sig slätten utan att förlora några män alls. Men det var nästan omöjligt.

Odysseus kunde rädda männen från buskarna – om han hann fram till dem i tid.

Jim såg Odysseus till vänster om mitten på bildskärmen. Männen rörde sig framåt i en grupp kring sin ledare.

– Höger sida! sa Fredde bakifrån.

Jim såg vad han menade. En av männen gick farligt nära en buske. Jim försökte få över Odysseus dit i tid, men han hann inte. Det blixtrade till när mannen försvann och ersattes av en ny buske.

Och den nya busken kom så nära en av de andra männen att han också förvandlades.

Jim såg något liknande hända längre fram, på höger sida, och skickade Odysseus ditåt med långa steg. Hjälten hann fram i sista ögonblicket och knuffade undan två män. Sedan sprang åt vänster och lyckades rädda tre män –

Jim lät Odysseus springa fram och tillbaka och lyckades hålla förlusterna ganska låga. En klocka klingade när den siste överlevande mannen lämnade slätten med buskarna.

Skärmen sa: LOTUSÄTARNA – 18 MÄN FÖRLORADE.

Alltså 82 kvar, tänkte Jim automatiskt.

– Varför heter det Lotusätarna? undrade Fredde.

Jim ryckte på axlarna. Han väntade tills skärmen visade bästa resultat i spelet. De tre bästa resultaten hittills tillhörde JIM M och det fjärde FREDDE G.

JIM M var han själv. Jim Matsson.

18 förlorade män var ett bra resultat på den här nivån. Jim puttade ned Fredde till femte plats.

Nu hade Jim fyra av de fem första platserna. Men han kunde inte känna sig glad över det. Han hade tvättat sig flera gånger. Ändå gned han sig fortfarande i ansiktet för att få bort Olles spottloska.

 

 Nivå 13 © KG Johansson 2010, 2014  www.kgjohansson.se