Omslagsbild: XhenXhen, Fiverr 2014

Den magiska lådan

KJ Larsson

 

KAPITEL ETT

Det hade varit vinter väldigt länge när det plötsligt blev vår. Malte Krumel tyckte inte om våren. Eller kanske var det så att han gillade våren, men inte årstiderna. Han uppskattade helt enkelt inte stora förändringar. Malte ville helst ha samma årstid hela tiden. Det kvittade om det var vår, sommar, höst eller vinter, bara det var samma.

Den nyanlända årstiden gjorde därför Malte lite butter. Den hade kommit så hastigt också, bara över en natt i stort sett.

Malte bodde i ett stort gult hus av trä. Hans föräldrar var oftast inte hemma eftersom de var tvungna att jobba mycket, vilket fick Malte att känna sig lite ensam ibland. Det bästa med huset var att det fanns ett stort garage, och där inne fanns allt möjligt man kunde tänkas behöva för att snickra, vilket var Maltes största intresse.

Sedan en tid tillbaka hade Malte ändå inte varit så ensam som han ibland känt sig. Han hade nämligen haft sällskap av Pirre, en lemur som han fått av sin farfar, Edgar.

Enligt Maltes pappa hade Edgar gått bort en dag. Vart han hade gått någonstans var dock oklart, men han kom i alla fall aldrig och hälsade på längre, vilket Malte tyckte var tråkigt eftersom han gillade sin farfar jättemycket.

Edgar var lång och smal och hade skägg på hakan. Dessutom hade han ett ben av plast. Han brukade kalla sig för "pensionerad upptäcktsresande med enorm nyfikenhet på livet och dess mysterier".

Edgar brukade berätta för Malte om sina spännande resor till Madagaskar – en ö utanför Afrikas östkust. Och det var där Edgar hade träffat Pirre. De hade trivts i varandras sällskap och när Edgar skulle åka hem följde Pirre med.

Men nu hade han alltså gått bort, eller också hade han bara rest tillbaka till Madagaskar igen. I så fall hade han nog tagit flyget, trodde Malte. För inte går man väl ända till Madagaskar på ett plastben?

Hur som helst hade Maltes pappa hämtat hem Edgars saker från det hus där han hade bott. Bland det han hämtade fanns massor av märkliga verktyg. Tydligen hade Edgar inte fått plats med allt i packningen när han hade åkt tillbaka till Madagaskar. Och det kunde man verkligen förstå när man såg alla saker. Det var hur mycket som helst och det fanns nog ingen packning i världen som kunde rymma så mycket packning.

Maltes pappa hade ställt in alla Edgars prylar i garaget. En dag när Malte gick in där hade han fått syn på Pirre Lemur. Pirre satt mitt på golvet och såg lite bortkommen ut. Men så fort han fick syn på Malte blev han glad. Pirre gillade nämligen inte att vara ensam, förutom när han tog sig ett bad eller när han sov.

Malte tyckte som sagt om att snickra. Han spenderade flera timmar inne i garaget efter skolan varje dag. Där byggde han diverse praktiska prylar. Oftast blev det fågelholkar, bokhyllor eller något liknande.

Malte var väldigt noga när han byggde. Han började alltid med att göra en ritning, som han sedan följde till punkt och pricka. Det var mycket viktigt att allt blev rätt, annars kunde det hända att Malte blev lite kallsvettig och yr, och om han blev yr fick han lov att sätta sig ner på en pinnstol ett tag för att vila.

Pinnstolen, som han hade byggt alldeles själv, var det föremål han var mest nöjd med. Han hade säkert tillbringat tusentals timmar med att få den så perfekt som möjligt. Och han var nöjd, det var han, men ändå inte riktigt helt och hållet nöjd – det blev han nämligen aldrig.

Ibland funderade Malte på om han kanske skulle bli uppfinnare. Men det kändes osäkert om han verkligen skulle lyckas hitta på något nytt. Han höll sig ju mest till redan kända föremål när han snickrade, och han kom sig aldrig riktigt för att bygga något annat än vanliga saker som fågelholkar, bokhyllor och soffbord.

Pirre satt alltid med inne i garaget och tittade på medan Malte snickrade. Malte tyckte dock att Pirre pratade lite väl mycket ibland.

Pirre trodde precis som Malte att Edgar inte alls gått bort sig. Nej, han hade nog snarare återvänt till Madagaskar. Pirre hade däremot ingen bra förklaring till varför Edgar inte tagit med sig honom. Antagligen berodde det på att han inte fick plats i packningen. Eller också hade Edgar helt enkelt glömt bort honom, för enligt Pirre hade Edgar varit lite glömsk av sig den senaste tiden.

En annan sak som gjorde att det var lite jobbigt att ha en lemur hemma – förutom att han pratade så mycket alltså – var att han var allt annat än ordningsam. Pirre kunde nämligen inte skapa något annat än oordning, och Malte hade väldigt svårt för just oordning. Han ville att allt skulle vara i sin ordning, och han var övertygad om att allt faktiskt hade en given ordning.

Oordningen som Pirre skapade gjorde det svårt för Malte att hitta sina verktyg. Pirre brukade nämligen "sortera" dem ibland. Men det som Pirre menade med att sortera var ungefär motsatsen till vad Malte menade med samma ord. Så i stället för att lägga verktygen på sina givna platser spred Pirre omkring dem överallt i hela huset. Sedan påstod han att det var lättare att hitta dem då eftersom han visste var de låg.

En dag när Malte kom hem från skolan bestämde han sig för att han hade fått nog. Han orkade helt enkelt inte leta efter sina verktyg längre och kom på att han skulle bygga en låda att förvara dem i. Dessutom skulle lådan gå att låsa så att Pirre inte längre kunde komma åt verktygen.

 

 Den magiska lådan © KJ Larsson 2014   www.kjlarsson.se